Sju minuter över midnatt

Författare: Patrick Ness
Idé: Siobhan Dowd

Illustratör: Jim Kay

Originalspråk: engelska

Översättare: Ylva Kempe

Förlag: BW

År: 2012

Sidor: 215
Typ av bok: Hcg

När man ser framsidan på boken och läser om monster på baksidan så kan man tro att det är en skräckbok man håller i sin hand. Och nog är det en hemsk berättelse, men snarare på grund av alla känslor och sorg i boken än monstret. Till och med jag hade svårt att hålla tårarna borta på några ställen och det vill inte säga lite...

Conor är tretton år och hans mamma är svårt sjuk i cancer. Han är därför van att få ta hand om sig själv och han är ständigt orolig över sin mamma, även om han är fast besluten om att hon snart kommer att bli frisk igen. I skolan har han det kämpigt sedan det kom ut att hans mamma är sjuk. Han mobbas av några killar som slår honom men de allra flesta ignorerar honom bara, vilket nästan är ännu värre. Han vill bara att allt ska vara som vanligt.

Sju minuter över midnatt får Conor besök av ett monster som visar sig vara en idegran som har fått liv. Detta träd berättar historier för Conor som han mest tycker är märkliga och inte riktigt förstår meningen med, i alla fall inte direkt. Han tror först att det bara är en dröm, men alltid efter monstrets besök finner han spår i form av barr eller små skott på golvet. Men vad vill monstret och varför kommer det just till honom?




Detta är en otroligt fin historia och även om texten är lätt känns det som det är en bok man måste reflektera runt när man läser och den kan nog upplevas som lite svår och märklig. Illustrationerna förstärker helt klart stämningen i boken. En riktigt bra bok om sorgen över att ha en dödssjuk förälder. Extra fint blir det ju av tanken på att det är Siobhan Dowds idé, som dog i cancer innan idén hann bli bok.




Andras tankar om boken:
Barnboksprat
Boktokig
Sirius kista