Jenny

Författare: Jonas Gardell

Förlag: Månpocket

År: 2006

Sidor: 175

Serie: fristående fortsättning serien om Juha.

Typ av bok: vuxenbok (uHc)

Jag har läst En komikers uppväxt minst två gånger och jag tror att jag även har läst Ett ufo gör entré även om det i så fall var ett bra tag sedan. Inför påskresan ville jag dock ha en liten pocket som verkade vra snabbläst och då blev det den tredje och avslutande delen i serien även om de två tidigare inte var så färska i minnet och det gjorde ingenting. Jenny går absolut att läsa även om man inte har läst de två tidigare. Enda problemet är att man blir sjukt nyfiken på att läsa de andra två. Kanske det dessutom ger ett extra djup att läsa dem nu när man vet hur allt kommer att gå?

Boken handlar om Juha som nu, tjugofem år senare, kontaktar några av sina klasskompisar för att få klarhet i vad som egentligen hände den där kvällen i slutet av nian när det var fest vid sjön och Juha inte var med. Han vet att Jenny blev väldigt full och att något förfärligt hände hände, men detaljerna fattas.

Boken hoppar i tiden, mellan "nutid" när Juha besöker de gamla klasskompisarna och kvällen då det förfärliga hände och då är det mest ur Jennys perspektiv. Boken känns väldigt rak och ärlig och jag gillar tanken på Juha som åker omkring och väcker gamla minnen till liv. Nog har man några saker man hade velat fråga folk ur sitt förflutna om, om än inte lika allvarliga som det som händer i boken.

Detta är verkligen en bok som känns. Gardell slätar inte över de obehagliga detaljerna. Det är definitivt en bok jag inte kommer att glömma i första taget. Läste mycket Gardell i tjugoårsåldern. Kanske det är dags att läsa några igen snart?

Andras tankar om boken:
dagensbok