Den vita stenen

Författare: Gunnel Linde

Illustratör: Eric Palmquist

Förlag: En bok för alla (Original på Bonniers)

År: 1964

Sidor: 167

Typ av bok: Hcf, klassiker

Hampus är skomakarens brorson och lyckas alltid ställa till det för sig. Tack vare hans galna upptåg har skomakaren tvingats flytta många gånger då Hampus har fått ovänner och hittat på rackartyg. Nu har de flyttat till ett litet fallfärdigt hus i en liten stad där redan Fia bor. Hon och hennes mamma är inneboende hos den rike häradshövdingen och bara för att hennes mamma är pianolärarinna så retar de andra barnen henne och kallar henne Fia-pling-plong. Hon har inga vänner och är bara i vägen hemma enligt hushållerskan så den mesta tiden fördriver hon genom att stå vid grinden och titta eller att gömma sig i den stora linden på tomten.

Och så en dag går Hampus förbi grinden där Fia står. De båda barnen vill helst inte berätta för varandra vilka de egentligen är så när Fia ska säga sitt namn säger hon att hon heter Fideli. När det är Hampus tur åker ett cirkussällskap förbi. Han läser på vagnarna och presenterar sig sedan som Farornas konung. I och med att han dök upp samtidigt som cirkusen tror Fia att han tillhör den.

 I handen håller Fia en vit sten, hennes tröstesten och Hampus bestämmer sig genast för att han vill ha stenen. Han frågar om han kan få stenen om han lyckas måla ögon och mun på kyrkklockan och det svarar Fia ja på. Det blir det första uppdraget av många där barnen utmanar varandra för att få bli ägare till stenen. Det ena uppdraget blir knivigare än det andra och snart börjar omgivningen undra över vad det är som händer. Kommer det gå så långt att Hampus tvingas flytta igen?

Jag är rätt säker på att jag aldrig har läst denna klassiker och jag tror heller inte att jag har sett hela tv-serien. Jag har mest minnesbilder av introt när Fia står och smeker sig med stenen mot ansiktet och promenaden med elefanten.

Det är rätt mycket i boken som känns föråldrat och väldigt många ord känns ålderdomliga och svårbegripliga för dagens barn. Inte ens jag har koll på en häradshövding är, men efter att ha läst boken gissar jag att det är någon form av polis eller annan form av lagens man. Som högläsning kan den nog fungera, så man verkligen pratar om begreppen och grundhistorien är fortfarande kul även om det är lite klurigt med vad som är sanning eller ej och att barnen har dubbla namn. Mycket av storyn kretsar ju kring missuppfattningar och det gäller att hänga med i svängarna. Boken kräver sin läsare, med andra ord.

Nu är frågan om man ska våga ge sig på att titta på tv-serien på svt:s öppna arkiv?


Andras tankar om boken:
La Bibliofille