Elvis Karlsson

Författare: Maria Gripe

Illustratör: Harald Gripe

Förlag: Albert Bonniers

År: 1972

Sidor: 142

Serie: Den fösta boken om Elvis (men böckerna om Julia och Nattpappan än före)

Elvis bor med sin mamma och pappa i stan och ingen av dem har riktigt tid för Elvis. Det verkar till och med vara så att de stör sig på honom och tycker att han mest är till besvär.

För att inte vara i vägen hemma tillbringar Elvis sina dagar strosandes runt i stan. Han planterar frön där han tycker det kan behövas blommor och ser efter Julias hus medan hon är borta. Ibland träffar han farfar som verkligen förstår hur Elvis tänker och har det.

Elvis har inga jämngamla vänner. Han tror att det mest beror på att han har lite konstiga kläder. Han har fått farbror Johans kläder från farmor. Pappa hade en lillebror som dog när han var i Elvis ålder och varje år får han en ny klädhög och någon sak som tillhörde Johan när han levde. I kläderna har Elvis hittat två mysterium: en pusselbit och en nyckel som han inte vet vart den leder.

Jag läste aldrig Elvis-böckerna som liten (vad jag minns), så detta var mitt första möte med honom. Jag gillar fundersamma och känslosamma Elvis som klurar över livet och varför saker är som de är. Historien är ganska lågmäld och jag vet inte om den är lite för långsam och händelselös för att fortfarande hålla? Kanske att den skulle fungera som högläsningsbok och rent innehållsmässigt och språkligt känns den inte alltför föråldrad.

Jag hade dock missat att de två böckerna om Nattpappan hörde ihop med Elvisböckerna och det känns som boken hade varit än bättre om jag hade varit närmare bekant med Peter och Julia sedan innan. Jag kommer hur som helt klart att läsa vidare om Elvis öden och äventyr. Dessutom är jag väldigt förtjust i hans ljuvliga farfar.

Påminner om: Lite samma filosofiska känsla som i Sandvargen av Åsa Lind.

Typ av bok: Hcf

Finns boken att låna?