Ett hus utan speglar

Författare: Mårten Sandén

Illustratör: Moa Schulman

Förlag: R&S

År: 2012

Sidor: 155

Typ av bok: kapitelbok (Hcg)

Den före detta skådespelerskan Henrietta ligger för döden och arvingarna är där för att ta hand om henne under hennes sista tid i livet. Det är dock bara Thomasines pappa som verkar bry sig på riktigt, de andra vuxna funderar mest på arvet och hur de ska bli av med huset.

Henriettas hus är gammalt och ganska speciellt med mängder av rum som det passar utmärkt att leka kurragömma i. Det finns inte så mycket annat än det att roa sig med i huset för barnen. Under en kurragömmalek händer dock något märkligt. Den alltid så tysta lilla Signe, som knappt pratar, säger sig ha träffat en flicka i ett av rummens garderober och efter det mötet är Signe en helt annan människa. Snart blir Thomasine invigd i hur man kan resa genom tid och rum utan att lämna huset.



Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om denna bok. Jag tyckte mycket om den kusliga stämningen och att det var spännande fast handlingen var ganska långsam. Det som störde mig i min läsning var nog att jag inte kunde greppa vad det var för typ av bok. Det var kuslig stämning som i en spökhistoria, men det kom inte riktigt några spöken och samtidigt var den för drömlik och övernaturlig för att vara en vanlig vardagsberättelse. Det ska bli intressant att höra vad några av eleverna tycker om boken. Är den för konstig och för långsam? Jag tyckte att det var lite knepigt att hålla reda på alla släktskap och lite konstiga namn. Boken har, hur som, ett viktigt tema och är helt klart en bok att diskutera och som säkert kommer att finnas kvar hos läsaren efteråt, oavsett om man vill eller inte.



Andras tankar om boken:
Barnboksprat
DN
Drömbiblan
Ge mig boken!