Jag är en pojke med tur

När Esmat berättar sin livs historia för Monica Zak är han sjutton år och har upplevt mycket mer under de få åren än många gör under en hel livstid. Som sexåring flyr han tillsammans med sin mamma och syster till Kabul i hopp om att slippa frukta talibanerna som har tagit över makten i deras by Ghazni i Afghanistan. Det är dock många som är på väg mot huvudstaden och under färden tappar Esmat bort sin familj. Han söker efter dem länge och väl men tvingas snart acceptera att han är ensam. Han tas om hand av några gatubarn i Kabul och hans hårda liv tar sin början. 

Jag tycker jättemycket om Alex Dogboy och man märker tydligt att det är samma författare och till viss del samma tema. Det är bra att det kommer tunna böcker för den stora skara som vill ha det, men för min del hade jag gärna sett att boken var dubbelt så tjock. Det blir ibland lite väl tvära kast och snabbt sammanfattat. Jag kan heller inte låta bli att få känslan av att den är lite slarvigt skriven, eller är det ett medvetet stilgrepp för att öka känslan av att det är Esmats egna historia? Är en hel del upprepningar och några saker som jag tycker motsäger varandra (eller var det bara jag som missade några detaljer?). Det är dessutom synd att förlagen gör tunna böcker med så mycket text per sida. Mina elever som vill ha en tunn och snabbläst bok ratar denna så fort de får se textmängden per sida. Den hade varit betydligt mer lättläst om den var dubbelt så tjock men med luftigare text. 

Sammanfattningsvis ett gripande öde och en viktig bok, men jag har större favoriter i samma genre. Till exempel Alex Dogboy eller Krossat glas.

Några andras tankar om boken:
Barnens romanpris, Annas bokblogg, Carolina läser, Collaget


Författare: Monnica Zak
Förlag: Opal
År: 2012
Sidor: 64

Typ av bok: uHc

Smakprov