Uppdraget

Författare: Michael Grant

Originalspråk: engelska

Översättare: John-Henri Holmberg

Förlag: BW

År: 2011

Sidor: 167

Serie: De magiska 12, del 1

Mack är en tolvårig kille med lite extra många fobier. Han är rädd för nästan allt. Plötsligt får han besök av varelser från en helt annan tid. De är tusentals år gamla och Mack får veta att han är en av de utvalda. Han vet dock inte riktigt till vad, men när han gång på gång svävar i livsfara inser han att man bör lyda och ge sig iväg hemifrån. Hos honom bor så länge en golem som är så lik Mack man kan bli om man är av lera. Han ska hålla ställningarna och vara Mack hemma och i skolan så ingen börjar sakna honom. Mack behöver dock inte resa helt själv. Med som någon slags livvakt följer busen Stefan, som är skolan värsta mobbare. Han anser sig vara skyldig Mack en tjänst eller två efter att Mack råkar rädda livet på honom. Och dessutom gillar han att slåss, vilket kan komma väl till pass.

Okej. Vad tyckte jag om boken då? Baksidan utlovar ett spännande och humoristiskt fantasyäventyr. "Den kommer att få dig att bita på naglarna ... när du inte rullar på golvet av skratt." Baksidetexten utlovar nog lite mer än den kan hålla. Nog är boken ganska fartfylld och spännande på sina ställen och jag skrattar helt klart till betydligt fler gånger än jag brukar till vanlig fantasy, men några golvrullningar var det inte ens nära.

Boken känns väldigt mycket som första, introducerande delen. Några kapitel här och där är bakgrundshistoria som utspelade sig "för alldeles kolossalt längesedan", vilket gör historien ganska spretig. Michael Grant har dessutom bestämt dig för att hitta på massor av nya varelser (tungalfer, varuner, skirriter, båginder m.fl.) som ofta nämns men inte riktigt förklaras. Det är helt klart inte en bok där det räcker att läsa första delen, då historien knappt hinner börja i boken.

Texten var ganska tät och lättas då och då upp av en handskriven dagbokssida från golemen som berättar hur han har det. Det är dock korta kapitel så boken går ändå rätt snabbt att ta sig igenom. Boken har även två eller tre illustrationer som är galet små och mörka (Jag misstänker att det är färgbilderna på baksidan som har kopierats in). De kan man båda ha och vara utan, men jag tror boken har vunnit läsare på lite fler illustrationer, med tanke på alla varelser som är med.

Jag gillar humorn i boken och det ger mig lite Pratchett-vibbar, vilket är bra. Jag kommer nog inte läsa fler delar och är tveksam för vilken ålder historien skulle passa. Möjligtvis några i femman och sexan, även om historien och språket känns ganska invecklat och kräver sin läsare.

Typ av bok: Hcg, fantasy

Finns boken att låna?

Bokbloggar som har skrivit om boken:
Bokmamma
Boktokig