Originalspråk: norska (Norge)
Översättare: Karin Nyman
Förlag: R&S
År: 2010
Sidor: 237
I Glimmerdalen bor bara ett enda barn och det är Tonje. Frågar man Klaus som äger hälsocampingen så är ett barn fullt tillräckligt med tanke på hur mycket hon låter och härjar, men Tonje själv hade gärna sett att det bodde lite fler barn vid fjället. Någon större nöd går det dock inte på henne för hon har ju sin gudfar Gunnvald som spelar fiol helt ljuvligt och är tokbra på att bygga snabba rattkälkar. Åldersskillnaden till trots är de allra bästa vänner. Allt ställs dock på ända när Gunnvald läggs in på sjukhus efter att ha brutit benet och det visar sig att han bär på en stor hemlighet som han aldrig sagt ett knyst om till Tonje och den hemligheten kan nu kosta honom hela gården! Tonje måste försöka ställa allt till rätta men det är inte det lättaste när man bara är nästan tio år.
Åh vad jag älskar den här boken! Jag har läst den sakta sakta för jag ville alls inte skiljas från Tonje och de andra i Glimmerdalen. Hade de funnits på riktigt hade jag nog flyttat dit på stört! Boken är nog helt underbar som högläsning då den både är rolig och sorglig. Det händer massor och det finns hur mycket som helst att prata om. Jag tyckte väldigt mycket om Maria Parrs förra bok, Våffelhjärtat, men denna är baske mig ännu bättre! Jag gillar språket och känslan och jag älskar Tonje! Hon liksom far ner för backen och rakt in i mitt hjärta. Sammanfattningsvis: läs den!
Smakprov.
Påminner om: Samma stil som Våffelhjärtat.
Typ av bok: Hcg
Bokbloggar som har skrivit om boken:
Barn&ungdomsbokbloggen
Bokbrand
Bokfreak
Bokträdet
Bästa boken
Junibacken
Onekligen
Pricken
0 kommentarer:
Skicka en kommentar